tisdag 1 oktober 2013

Yogya - Skön kontrast

Vi flög från Kuala Lumpur sen eftermiddag igår, och ramlade in i Indonesien. 


Yogjakarta, eller Yogya, är ett härligt ställe att vila upp sig på! På morgonen dansar vi mot sultanpalatset, som ska vara ganska så fränt. På vägen träffar vi Börje* som arbetar som "traditionell musikspelare" på palatset. Han förklarar glatt och energiskt att det är en skitidé att gå dit nu, och att vi borde dra iväg och kolla batikmålning istället. Inte "Coca Cola-batik", säger Börje, utan riktig batik. Såndär batik som får spons från staten. Vi satsade, och hoppade in i en cykeltaxi starkt nerprutad av Börje, som själv satte av mot musikrepetitionerna. 

Trevår* arbetade som högskolelärare i batikmålning, och försäkrade oss om att vi absolut inte behövde köpa. "Stats-Spons", sade Trevår med ett leende. "Jag har till och med åkt till Holland för att sälja Batik". Han visade glatt hur man målade på tyg, och dansade ivrigt omkring för att illustrera hur ljuset lyste igenom målningarna. 





Vi hade hört om Maliboro road, så dit begav vi oss. Mycket krimskrams, bestämde vi oss för, och gick ner till sultanpalatset, där Horthensia * visade oss runt. Jag frågade vad hon tyckte om holländarna, så där efter att de koloniserat och hållt på. Japanerna var värre, meddelade Horthensia.

På väg ut ur palatset träffade vi Umberto *, som jobbar som soldat för stjälvaste sultanen. Umberto undrade om det inte var väldigt varmt för oss. Det var det. Efter att ha bytt lite ord med varandra ("Have you ever seen snow?") meddelade vi att det var dags för mat, och Umberto sken upp. Sedan ledde han oss kors och tvärs genom trånga gänder, och vi taggade på. 


Vi hammnade på resans lyxigaste restaurang. Gömd bland de små husen låg en enorm balinesisk villa, all-you-could-eat-buffé och levande musik. Vi var helt ensamma. Totalt kostade det oss 50 kronor. 

När vi kom ut såg vi Umberto, som snackade med sin kompis. Han raskade upp från bänken, och frågade vart vi skulle nu. Vattenpalatset, sa vi, och han satte av. På vägen visade han hur man målade batik (inte fullt lika intressant andra gången) samt hur man gjorde dockor av buffelskinn. När vi väl var framme vid vattenpalatset var vi tämligen övertygade om att Umberto var sugen på ersättning, men han tyckte att det var kul att ha fått prata lite Engelska och försvann sedan mot sitt hus. Vi fortsatte in på palatset. 




Kvällen avslutades med ett gyllene fynd! Vi kunde äntligen byta vår usla Indonesien-guide mot en Lonely Planet. 


 
* Författarens anteckning: Börje, Trevår, Horthensia och Umberto och heter egentligen något annat. 

Joel

1 kommentar: