Vulkaner och apdjur

Med bestämda steg tar vi oss över The Sea of Sands, en asköken där stoftet stormar rakt in i ögonen på en, mot vulkanen Bromo. På grund av diverse anledningar är det inte ett alternativ för oss att använda något av de olika transportmedlen (bil, moppe, totto) och vi är därför de enda som vågar sig över öknen till fots. 

Väl uppe vid kratern, efter en lång vandring upp för vulkansidan, kan bi blicka ner i ett helveteshål fyllt med svavel och annat man inte vill ha till frukost. 

Tillbaka över sandhavet bar det, mot byn Cemoro Lawang där vi inackorderat oss. Vid det här laget var vi båda helt täckta med aska, och på grund av brister i boendets bekvämlighet ( dusch = skopa med kallvatten, under 10 C i rummet på natten, stenhård säng) var vi lyckliga över att sätta oss på en buss mot Bali. Som skulle ta 10 timmar. 

Den tog 20. 

På en av bussarna ( fick byta fem gånger på grund av mekaniska fel ) spelades det, under mer än en timme, upp musikvideor. Dessa var alla framförda av samma man, som till smöriga toner rörde sig kring ett hus (alltid samma) och pillade på den omkringliggande slyn. Videorna hade dessutom alla ett lite djupare budskap, som de illustrerade genom att splica in lite beklagande scener föreställande skogsskövling samt förståndshandikappade personer (?) lite här och var. 

Väl framme på Bali hittade vi ett hotell att slagga på i några timmar, och rörde oss sedan vidare till Ubud!

Ubud är väl lite av ett kulturcentra SLASH wellness-spa för "kanske skulle ta och resa till Asien" - människor, och vi har lite blandade känslor för staden. Men aporna var kul, tyckte jag!

Bonus-bild på ask-paret!

Joel