Dag 4: Basarer

Skrivet från: En hård men mysig hostelsäng

Att gå på basar (bazaar ser ju så mycket snyggare ut, men jag håller mig till svenskan) kräver energi, styrka och ett hyfsat bra lokalsinne. 

Vi kom till Grand Bazaaren rätt tidigt och förstod inte riktigt vad folk menat när de sagt att det skulle vara överväldigande och att man aningen hatade det eller älskade det. Jag tyckte att det var väldigt lugnt, som vanliga souvenir/sjal/smyckes-stånd fast inuti en gammal snygg byggnad. 

Efter att ha försökt besöka en stor moské (fredagsbönen inleddes ca 2 minuter efter att vi kom dit och moskén stängde för turister), promenerande genom universitetsområdet och en lunchpaus kom vi till området mellan basaren och kryddmarknaden. Där hände det saker, på riktigt.

En del turkiskt konfekt kunde man hits brallan kryddorna också!

Vid universitetet behövde man aldrig vara lång borta från ny spännande litteratur

Joel njuter av sina urfaspett

Den kända basaren och kryddmarknaden var uppenbart mest för turister. Skyltar på engelska och människor i solhatt som betalade överpriser för saffran av usel kvalité. Men utanför, något kvarter bort, där fanns bodar som enbart sålde paketpapper, muffinsformar eller rivjärn. Riktigt häftigt att vara mitt i. 

Men som sagt energi krävdes i den stekande solen och två lite ovana svenskar blev rätt trötta efter någon timme fylld av så många intryck, människor och kryddfärger. Vi lokaliserade oss tillbaks till hostelet, tog en liten siesta och drog sedan ut för en mysig middag bestående av turkisk pita-pizza och lammkebab. 

På vår stros genom ett Istanbul i skymmningsljus stötte vi på Kinesiska uppträdanden (tydligen en del av en stor kulturexpo) och många, många katter!

Dagens kulturmysterium: Under gårdagens middag tog Joel en bit av den grillade paprikan som serverats till hans måltid och dog lite av styrkan i smaken. Jag som inte alls förstod va han menade knaprade glatt vidare på min exakt lika dana paprika som smakade just bara paprika. Inte fören jag fick smaka lite på Joels förstod jag det ihop skrynklade  ansiktsuttryck han tidigare hade haft. Då åt vi olika rätter. Idag hände exakt samma sak. Idag åt vi samma sorts rätt. I Istanbul får alltså tjejer söt paprika och killar stark. Märkligt!

Lina 

Ps. Vi har verkligen försökt svara på kommentarer men det fungerar tydligen inte från mobilen!