torsdag 5 september 2013

Dag 3: Nervarvning

Skrivet från: Ena änden av en vattenpipa (Mor, jag röker inte, jag upplever turkisk kultur!)


I Istanbul behöver man aldrig någon väckarklocka. I Istanbul vaknar man av att någon form av Imam-derivat ropar ut att det är dags att be, oavsett vad fan man håller på med, klockan 6 på morgonen. 

Uppe med tuppen beger vi oss till Topkapipalatset, där sultanerna levde sina fläskiga liv på den gamla goda tiden. Vi lägger ner hela förmiddagen på att cruisa omkring i det gamla haremet och titta på rum. 
 




Vi förtär lunch i en gammal trädgård, aubergineköttfärs till mig och grönsaker kokta i olja till Lina. Gott. 


Efter att ha spenderat de allra varmaste timmarna på dagen med att råsnarka på rummet beger vi oss ut igen, iväg mot taksimtorget och Galatatornet. 


Efter flanerande i gränder avslutar vi dagen på ett café med varsitt teglas. Imorgon kanske basar?

Joel

1 kommentar:

  1. En vag koppling mellan rökning och körkort letar sig upp i mitt minne. Eller var det icke-rökning?

    SvaraRadera