onsdag 30 oktober 2013

Dag 58 - Bye bye Bangkok

Skrivet 07:42 thailändsk tid från en stol på flygplatsen


VIP-bio med massage och popcorn!


Nu lämnar vi Bangkok och resan är snart slut. Känns tråkigt men nya äventyr kommer ju! 

Fem snabba

Knäppaste personen på resan

J - Guesthouse-ägaren Zeck i Kota Bahru. Bar aldrig tröja och ropade ut frågor inifrån sitt hus.

L - En hippiebackpacker som barfota satt på golvet vid en gate på Kuala Lumpurs flygplats med en kattunge i famnen.

Surrealistiskaste upplevelsen 

J - High tea på Empire hotel

L - Att helt supertrött av jetlag gå in i en sorts cylinder med videor projecerade på väggarna i Singapores historiska museum.

Den bästa boken jag läst under resan

J - The Tipping Point av Malcolm Gladwell. Det är kul med böcker som ger ett helt nytt perspektiv på det vardagliga.

L- Agata Christies The mysterious affair at Styles, återupptäckte hur fantastisk hon är!

Mitt bästa köp

J - Ett par illgröna gympaskor. Lätta att bära och halvt blodigelsäkra!

L - En sjal i Istanbul. Har funkat i moskéer, för att dölja urringning och som filt på platser med för mycket AC!

Mitt bästa resetips

J - 

L - Res lätt, det är frihet!

Puss & Kram 
Joel och Lina


söndag 27 oktober 2013

"Det är inte så många som flyger till Brunei"

Lite nervösa fyllde vi i inresekorten till Brunei. Hade vi med några böcker som kunde bli problem? Några koranfraser? Nej kom vi snabbt fram till. Vi blev båda otroligt taggade när vi insåg att planet vi skulle åka med var ett litet propellerplan. Vid gaten informerade en vänlig flygplattsanställd oss om att inte så många turister flyger till Brunei. Vi och 14 andra personer bordade.

På flygplatsen väntade en chaufför på "mr Joel Hult". I den tystaste och lyxigaste bilen vi suttit i på resan, om inte i livet rullade vi igenom Brunei. Inne i huvudstaden Bandar Seri Begawan släpptes vi av framför Radisson, fick dörrar öppnade åt oss och bagaget buret. För några av er som läser kanske detta är något vanligt men för oss var allt detta mycket märkligt. Vi gick medvetet in i rollerna mr Hult och miss/madam eftersom detta låg så långt från allt vi var vana vid. För Mr Hult och miss/madam var detta inga konstigheter, vardagsmat snarare.


Väl inne på rummet kunde vi slappna av lite och förundras över vart vi hamnat.



Väldoftande krämer och tvålar? Fluffiga täcken? En rikligt varm dusch? Morgonrockar? Minibar? Fler handdukar än vi haft på hela resan? (Sammanlagt)

Brunei är ju som kanske känt ett sultanat där makten ärvs. Sultanen är i stort sett envåldshärskare och många ministerposter innehas av hans familj. Bland annat har sultanens bror prins Jefri varit finansminister. Prins Jefri levde enligt livsfilosofin lördag hela veckan. Bland annat unnade han sig själv (för statens pengar såklart) 2000 bilar, 9 privatflygplan och ett antal bostäder världen över. För att hand gäster inte skulle känna sig avundsjuka smällande han även upp en marmorkoloss dränkt i guld och mosaiker  att fylla rollen som gäststuga. När han sedermera avsattes ( Officiell anledning: Galen splurge) bestämde man sig för att göra gästhuset till ett hotell, i ett lite sådär halvdesperat försök att få till ett klirr i den tömda spargrisen. 

Dit åkte vi!



Prislapp ca 500 000 $


Väl framme vid Empire Hotel, som det nu heter, sjönk vi ner i varsin fåtölj för att inmundiga lite High Tea. 


Mumma!

Som nästa punkt på aktivitetslistan stod Regaliamuséet, en plats fylld med gåvor till kungligheterna! Pga strikt fotoförbud kan vi bara bjussa på en bild! 


Allting konstruerat av marmor, kombinerat med skitmycket AC och skoförbud  resulterade i att vi var tämligen avkylda när vi åter dagsljuset smakade. Nästa grej var en stor moské. Pampig!


Lunchen uteblev pga fredagsbönen som håll på 11-14. Efter en snabb glimt av världens största vattenby ("Orientens Venedig") begav vi oss till en högt belägen park för att kunna blicka ut över staden. Den förvandlades snabbt mer eller mindre till en djungel, med både vattenfall och stigar. 


Kul att ha varit här tyckte vi och bestämmde oss för att vi nog inte skulle komma tillbaks igen. Två dagar var helt lagom!

Lina & Joel

(Kolla den här toaletten familjen Westlund! 9,5 p tycker jag, en 10:a om de hade haft handkräm!)







fredag 25 oktober 2013

Iban by night

Bilen rullar upp framför en liten jetty. Sömndruckna följer vi efter våra guider Zeck och Johan (varför nöja sig med en?) mot båten. Vi klättrar i, åker ut över vattnet och i riktning mot den ogenomträngliga djungeln. 


"Here we are!" Gastar Zeck glatt efter en halvtimme, och vi hoppar i land. 30 minuters trek genom djungeln, och vi har nått vår slutdestination. 


Ett långhus tillhörande folkgruppen Iban! Ibankillar och -tjejer har kanske gjort sig mest kända i historieböckerna genom att hurtigt dekapitera folk som kom lite väl nära. Hört talas om Borneos huvudjägare? Iban! 

Men det var länge sedan (i alla fal några generationer), och några fritt hängande huvuden hälsade oss ej välkomna. 

Det gjorde däremot gänget som precis kommit hem från en blöt dag på fältet. Vi (Lina) blev snabbt satta i arbete med kvällens festmåltid. 






Efter krubb bjöds det på risvin (och en och annan rissnaps) och livlig konversation på en blandning av iban,malay, engelska och rikssvenska. Tolken aka vår guide öppnade upp till frågestund. 
Vad är det bästa med att bo i långhus, frågade vi.  
Skitfråga, tyckte långhuset. Allt är ju bra med långhus! Gemenskapen, samkvämet, närheten till skogsandarna, allt! Hur många barn ska ni ha, kontrade de med. Vi prutade lite fram och tillbaka och enades tillslut om att ett bagardussin kunde få räcka. Tanterna var nöjda. 


Natten spenderades hos byns överhuvud (ha-ha) lyssnandes till djungelns vyssande. Tupparnas gal var vår väckarklocka. Efter en brakfrukost sa vi hejdå till ibangänget och vandrade iväg genom djungel och risfält till båten.



Lina & Joel

Bonusbild:


Lina på tar en selfie på toaletten iförd en regnskyddande på-fältet-hatt

torsdag 24 oktober 2013

En dag med skogsfolket

Vi har tagit oss till den malaysiska staden Kuching på Borneo! Kuching betyder katt, och känns lätt igen genom flertalet gräsliga kattstatyer som finns utspridda i staden. 


Kuching är främst känt inom backpackerkretsar som ett göttigt ställe att ha som bas när man utforskar delstaten Sarawaks äventyrliga miljeuer. 



Vi bestämde oss för att ta oss till Semenggohs skyddscenter för orangutanger! Ordet kommer från Malayiska Orang Utan, som kort och gott betyder skogsfolk.  


Skogsfolket skulle matas klockan 3, så vi dök upp då. Parken där de bor är väldigt stor, förklarade en skötare, så man vet inte riktigt om de kommer dyka upp eller inte. Dessutom påpekade han att vi valt en jävla säsong att dyka upp under, då det finns mycket frukt på träden och aporna därför är måttligt intresserade av den organiserade matningen. 

Jaja, tänkte vi, och slog oss ned ändå. Och, kan man tänka sig, de dök faktiskt upp. 




9 stycken allt som allt! Nöjda och belåtna rörde vi oss från parken, mot nya spännande fluktningar och upplevelser. 


Joel



fredag 18 oktober 2013

Lombok i ett nafs

8:00 rullade vi utfrån Senggigi i en bil med chaufför och guide. För att hinna se lite av Lombok på vår begränsade tid på ön hade vi bokat in oss på en tur. Den visade sig vara privat så vi hade guiden, bilen och chauffören helt för oss själva!


Det bar av till ett vatten-/sommarpalats. I poolen brukade tydligen tjejerna  haremet bada, från där bilden är tagen kunde då sultanen kolla lite och kalla upp den tjej han gillade bäst.


Sen fick vi lite schysst utsikt! 


Vår guide berättade att man odlade en massa olika grödor i dalen vi åkte igenom, några minuter senare frågade han om vi ville gå ut och kolla. Självklart sa vi och blev bjudna på både jordgubbar och tomater!


Efter en liten bits åkande stannade han till igen, denna gång för att visa oss hur cashewnötter ser ut! 

När vi åkte igenom en by där specialitén var bananbladsinklädda riskuddar smaksatta med banan och kokos, stannade han till och köpte ett knippe sådana till oss att smaska på!


Efter att ha gått genom en skog med apor och vadat upp för en flod kom vi till det här läckra vattenfallet! Vi badade lite och posade på ett antal romantiska bilder med vattenfallsbakgrund!

Sen åkte vi vidare till en traditionell by. Men innan vi kom dit stannade vi och köpte lite godis till barnen. Jag fick vara tomtemor och gå runt och dela ut!

Sammanfattning från oss båda: Bra guide! Spontant, trots att guiden förmodligen hade gjort fen här turen 50 000 gånger verkade han inte trött på den än. Mycket mat! Trevlig chaufför! 
En väldigt bra dag helt enkelt! 

Lina

Gili T - Svenskar, flashpackers och sandiga rullväskor

I söndags lämnade vi Bali och drog till Gili Trawagan. Båten hade gått sönder så en liten försening väntade. Detta gjorde de många dit bussade turisterna mycket stressade och irriterade. Den ensama stackars båtbolagsrepresentanten som fick utstå diverse frågor och sura blickar skötte detta med bravur. Snabbt fick han fram kall öl till alla, problemet löst!


Sen kom vi till Gili! Där gjorde vi mest det här:

1. Bodde på ett ställe som hette Gili Bintang Bungalows, Bintang = den lokala ölen! 

2. Hängde på stranden och brände oss.

3. Åkte på snorkeltur och såg både sköldpaddor, fiskar och koraller


4. Drack öl på olika ställen. 

5. Gick ett varv runt ön.

6. Åt monstergod sate (satay) på nattmarknaden.


7. Kollade på soldengången.

8. Försökte desperat undvika alla svenskar och de dykskolor som erbjöd dykcert på svenska.


9. Åt världens godaste tapas på ett ställe ägt av några kajakveteraner. 

10. Undvek en definitiv död genom att slänga sig ur vägen för alla hästtaxikärror.

11. Kände oss turistiga.

12. Mådde väldigt bra!

Lina


Långa strandpromenader och andlighet

  Skrivet fredagen den 18:de

 

Sen hamnade vi på Lombok. I Senggigi närmare bestämt! Staden med så oproportionerligt många restauranger och lyxresorter i gämförelse med hur många turister som faktiskt hänger runt. 


Efter att snällt tackat nej till turer och hotell som erbjöds på den resebyrå vi blev tagna till av taxi chauffören (klassiker!!) tog en promenad längst stranden.


Tillslut nådde vi det här häftiga hindutemplet. 


Längst ut på en klippa låg det!


På vår vandring tillbaks öppnade sig himlen. Vi gömde oss snabbt under ett träd.


När dropparna föll glesare vågade vi oss ut. Där var ljuset helt magiskt!


(Ledsen för fingret.)

Vackert värre!

Lina

lördag 12 oktober 2013

Den värsta brännan.

Skrivet lördagen den 12:e

Det som här presenteras för er är den enligt undertecknad värsta brännan som skådats. Hemskheten uppstod efter en härlig dag på stranden i Padang bai och orsakades av ett omplåstrat myggbett. 

Varsågoda:


Annars ha dagen mest bestått av härligheter som detta:





Och en utomhusbio!

Lina

Ps. Måste få passa på att skryta lite över att jag gjort min första prutning någonsin! Är fånigt stolt!